kanske lite väääl koko(t)
Ursh, jag hatar att komma ihåg mina underliga drömmar. Fast jag tröstas av det faktum att de är just drömmar - och inte hallucinationer annars hade jag varit en riktigt koko brud.
om man skulle ta och försäkra sig om att jag inte har blivit helt...galen:
1. Har min kusin Jeanette skaffat sig ett till barn i form av en tesked? och måste man när man håller i teskeden stödja dess huvud?
2. Är jag på semester i ..? Och det plötsligt blir översvämmning och jag måste snorkla efter...något?
3. Har pappa fått ett nytt jobb? För i min dröm så jobbade han med att ge kräftor den där salta smaken, genom att kissa på dem. Jag tror att det är denna del av min dröm som stör mig mest. Oavgjort mest.
Och nu till övriga nyheter:
Det har gått lite mer än ett år sen jag flyttade ut från H's lägenhet. Shit liksom. Shit. Har jag bott hos pappa i ett helt jävla år?!?! (Panik) Det skulle ju bara vara en temporär lösning. Det va ju meningen att H och jag skulle lappa ihop vårt förhållande, bli starkare tillsammans, han skulle få ett nytt bättre jobb, vi skulle börja tänka på familj (utökning i form av bebis). Det va ju inte meningen att jag skulle göra slut, bo på heltid hos pappa, flytta över katterna, låta honom skämma bort dem.
Thing don't always go as planed. Det är för övrigt ett halvår sen det tog slut, nästan i alla fall. Damn. Det här sista halvåret har gått fort. Vart tog det vägen liksom. Vänner har flyttat, till Nynäshamn, Bromma...you name it. Andra har producerat söta barn (yes Le Zilver, I'm keeping track of the one you call J). Jag står liksom lite still och stampar. Och jag har inte direkt ett problem med detta.
Sure: det skulle vara soft att ha en egen lya, mer pengar, en "livskamrat". But hey: I've got a job I like. Vänner som kommit mig närmre, en pappa som tydligen efter 24 år häromdagen fick impulsen att fråga hur jag mådde.
(Jag är imponerad över detta: vilket i sig är lite sorgeligt men det innebär ju att allt mitt gråtande och alla gånger jag mot hans vilja har delat med mig av saker som hänt mellan mig och H, faktiskt lönat sig. Han börjar bli mer som en "vanlig").
Ah...in other news: jag ogillar inte direkt min livssituation. Jag är mer väl balanserad än för ett år sen, but there is always room for improvements.
om man skulle ta och försäkra sig om att jag inte har blivit helt...galen:
1. Har min kusin Jeanette skaffat sig ett till barn i form av en tesked? och måste man när man håller i teskeden stödja dess huvud?
2. Är jag på semester i ..? Och det plötsligt blir översvämmning och jag måste snorkla efter...något?
3. Har pappa fått ett nytt jobb? För i min dröm så jobbade han med att ge kräftor den där salta smaken, genom att kissa på dem. Jag tror att det är denna del av min dröm som stör mig mest. Oavgjort mest.
Och nu till övriga nyheter:
Det har gått lite mer än ett år sen jag flyttade ut från H's lägenhet. Shit liksom. Shit. Har jag bott hos pappa i ett helt jävla år?!?! (Panik) Det skulle ju bara vara en temporär lösning. Det va ju meningen att H och jag skulle lappa ihop vårt förhållande, bli starkare tillsammans, han skulle få ett nytt bättre jobb, vi skulle börja tänka på familj (utökning i form av bebis). Det va ju inte meningen att jag skulle göra slut, bo på heltid hos pappa, flytta över katterna, låta honom skämma bort dem.
Thing don't always go as planed. Det är för övrigt ett halvår sen det tog slut, nästan i alla fall. Damn. Det här sista halvåret har gått fort. Vart tog det vägen liksom. Vänner har flyttat, till Nynäshamn, Bromma...you name it. Andra har producerat söta barn (yes Le Zilver, I'm keeping track of the one you call J). Jag står liksom lite still och stampar. Och jag har inte direkt ett problem med detta.
Sure: det skulle vara soft att ha en egen lya, mer pengar, en "livskamrat". But hey: I've got a job I like. Vänner som kommit mig närmre, en pappa som tydligen efter 24 år häromdagen fick impulsen att fråga hur jag mådde.
(Jag är imponerad över detta: vilket i sig är lite sorgeligt men det innebär ju att allt mitt gråtande och alla gånger jag mot hans vilja har delat med mig av saker som hänt mellan mig och H, faktiskt lönat sig. Han börjar bli mer som en "vanlig").
Ah...in other news: jag ogillar inte direkt min livssituation. Jag är mer väl balanserad än för ett år sen, but there is always room for improvements.
Kommentarer
Trackback
