Är jag verkligen den enda?
Sex är liksom jävligt enkelt, känslor är det svåra. Och för vänner har man känslor, för sexuella partners har man....? Vad? Jag drar mig undan personer som jag har en sexuell relation med, litar inte på att de ska finnas där, lite attityden: detta kan vara sista gången vi knullar så I better make the most of it. Jag letar efter bäst-före-markeringen på relationen.
Samtidigt använder jag sex i dessa relationer för att visa att jag uppskattar dem, jag kan inte säga till människa jag ligger med att jag saknar honom eller att jag ser fram emot att ses - det är alltid: jag är kåt, eller jag ser fram emot att vi ska knulla. Aldrig att jag erkänner att jag faktiskt saknar personen - alltid aktiviteten. Som att erkänna att jag saknar personen eller att personen är mer än bara ett ligg skulle innebär att jag har känslor, och varför skulle det vara så fel att faktiskt gilla och bry sig om personen man knullar?
Det bär mig emot att säga det men i samma stund som jag inleder en sexuell relation finns det en mur: hit men inte längre, kropp inte känslor, sex men inte tillit. Och det är fina människor - jag ligger ju inte med jordens avskum. De förtjänar åtminstone tillit?
Jag blir en dålig vän efter en sexuell relation. Så jag ber om ursäkt redan i förväg.
Det är således bättre att vara min vän, då ber jag om tjänster, förväntar mig att vännen ska finnas där även nästa vecka. Och jag kan faktiskt kläcka ur mig: jag saknar dig.
Oj, vad det sååå länge sen?
Nu.
1. Allt som kunde gå fel med om-målningen av lägenheten gjorde det, jag vill inte ens räkna på hur många timmar jag lagt på skiten men nu är den KLAR. Hatade den helveteshålan av hela mitt hjärta men nu är jag lite stolt - och jävligt rädd om mina väggar. Lavendel lila i sovrummet (kom på sen att det kanske blev lite väl feminint men nu är det försent!) Och vad det är för färg i vardagsrummet, lite isblåt/grönt/mint kanske?!?! Snyggt i alla fall!
Och inget hade varit möjligt utan boss/vännina R och franske M. Stort tack och jag kommer måla vilken vägg ni än ställer mig framför om ni behöver det!!!
Och nej E, det är inte lätt att måla om. Jag har spacklat hela jävla stället och det är fortfarande ojämnheter. Där kommer det hänga tavlor sen. Men nöjd är jag.
2. Det står till och med lite möbler i lägenheten, undertecknad och hennes ärade fader besökte IKEA idag faktiskt. Inhandlade lite smått och gott, och 2 små billy bokhyllor, ett slagbord, två stolar och en bäddmadrass - får väl se när man kan få dit en soffa och säng också.....vilket oturligt nog medförde att min redan smärtande höger handled nu gör ännu ondare. AJ. Jag önskar mig en skruvdragare.
3. Jag har ramlat 2 gånger på inlinesen, i går senast. Turligt nog ramlade jag på rumpan båda gångerna, oturligt nog hade jag publik i form av kollegan M igår kväll. Och har grymt ont i svanskotan idag. Annars är jag KUNG!
4. Lite ledsamt att byta jobb, kommer sakna mina fina kollegor - ja, ni lär väl veta om ni känner er träffade. Kommer också sakna att flörta med kund T. Verkligen verkligen verkligen sakna. Kommer INTE flörta med någon "kund" på det nya stället - det är ett som är säkert!
Vad mer?!?!
5. Sjukt roligt att klättra, underbara P ska ha stort tack för att han introducerade mig för det - ska bara skaffa lite mer stålar sen ska jag nog köpa min en egen sele, har till och med prioriterat det innan en ny mp3 spelare. De du!
6. Längtar efter min släkt, träffade kusin L för bara någon vecka sen...men underbart är kort. Saknar Bänorps-släkten dessutom. Känner mig sådär sjukligt familje-kramig. Det är ju nääääästan så att man börjar fundera på att det kanske skulle vara en poäng att flytta närmare dem om några år. Faster I om typ en vecka...Yes!!!
Sent ute!
Anyways: härligt att åka inlines. Var lite orolig igår när jag trodde att min broms höll på att ta slut men insåg imorse att den var hur fin som helst, knappt använd (ehh....kanske liiiiite använd). Jag kan numera även bromsa i backar och svänga riktigt fint. Behöver dock en hjälm som skyddar bakhuvudet - annars kommer det gå riktigt illa omjag trillar baklänges. Inte för att det inte är skojit med hjärnskador - men det känns lite "last season".
Kommit igång med träningen också, lite långt uppehåll med allt djävulskap som min kropp gett mig på sistone. Men nu är jag tillbaks i sadeln. Måndag: 1 timmes simning. Tisdag: inlines och gymmet. Onsdag: inlines och 45 min simning. Toppen! Jag kommer snart bli fit igen. Summer fit.
Och på tal om fit: vår/sommar kläder och bikini? Kan man kanske hitta det för inte en as-dyr penning? Tomorrow we will see....
Mina fötter gör ont.....!
Och jag har faktiskt ramlat också - men inte pga av mina inlines utan pga av mina byxor som är lite för stora....ramlade helt enkelt av stolen som jag stod på för att komma åt att rengöra glassmaskinen (helvetes maskinen). Ont gjorde det och blåmärken kommer jag ha :( På insidan av låren - skit skoj. Jag hade ju preeciiis blivit av med den senaste omgången från flytten. Jäkla skit.
Inlines is the shit....och bra benträning också. Imorgon ska jag försöka åka till gymmet i dem och gymma lite innan jobbet. Om det inte spöregnar dvs. Vilket det gör just nu....bajs.
ähh...palla
Deklarationen ännu inte dykt upp. Jag har bråka med Nordea och tycker att någon borde komma och klia mig på ryggen- typ nu!
Irriterad
Jag nu beställt en blankett från skattverket och hoppas på att kunna deklarera i tid. MEN det medför också att jag måste skicka in den till skatteverket, ingen sms deklaration för min del. Vilket i sin tur innebär att det inte blir något extra i fickan lagom till midsommar som jag hade trott utan i augusti eller september. Ett stort fuck you till mig alltså.
Jag har således sådär lagom med arbetsmoral just idag och tycker att det är ganska trist att det blåser så mycket så att jag inte kan sitta ute i solen och inte jobba istället för att sitta inne bakom disken och inte jobba.
Näe, nu ska jag ringa och klaga till kollega J.
Sjuk
150 kronor för att få reda på det jag egentligen redan viste men ville vara säker på: virus utlöst halsfluss utan möjlighet till pencillin. crap. idag är det däremot mindre svullet. hoppas på att kunna jobba tisdag, eller allra senast onsdag.
men nu ska vi inte gräva ner i oss i det negativa: det positiva är att min menskopp fungerar utmärkt!
Kör förbud på cykel?
Jag pumpar, och pumpar och det börjar knaka lite i däcket. Jag tänker WTF och slutar pumpa. Då exploderar däcket. JA, exploderar. Både innerslangen och det faktiska däcket.
"Jaha, tänker jag, lika bra att gå upp och dra täcket över huvudet igen då. För detta kan ju bara vara början på en misserabel dag".
Och jag är faktiskt lite glad åt att inte ha gått och tränat. Det innebär visserligen ett dåligt samvete men eftersom jag inte känner mig helt kry så....
För övrigt förstår jag inte rusningen på att hyra film klockan 21.20 en måndag. Komigen människor! Ni ska ju jobba imorgon - kan ni verkligen nattsudda idag?
För att återgå till cykeln: det var precis ursäkten jag behövde för att lämna in den på lite service: sätta fast lampan, kolla bromsar, olja grejer och sätta på nya däck. Jo, visserligen skulle pappa eller jag kunna göra allt detta själv, eller jag skulle inte kunna själv, och jag forutspår att hans reaktion kommer vara: det är väl lättare att bara lämna in den.
Så jag gör det. Lämnar den till Runby cykelmekaniker som ligger i Rotsunda. Sen kommer jag ha en 20 år gammal supercykel!
Så sjukt
Så totalt borde det bli 185 arbetstimmar denna månaden. Plånboken säger tack och jag kommer på att jag vill köpa galgar till nya lägenheten. Men snart får det nog bli sängen - det känns som om jag börjar bli lite sjuk. Och där kom katten. Men galna lilla katt som älskar matte allra mest och som alltid som sova nära. Och har man varit borta så mycker som matte varit - då måste man visa upp att man kan fånga och döda saker!
Överskottshud?
Så de blir ombedda att klä på sig inte för att de är sexiga utan för att de är så jävla "starved for attention" att de måste klä sig som om de skulle spendera dagen på en sandstrand. För det är den enda omständigheten då det är okej att svassa omkring i bikini. Eller underkläder.
Förövrigt så jag har haft en större grupp utbytesstudenter här idag (KMK), vilket får mig att inse att nördiga utbytesstudenter - gärna asistiska är de bästa gästerna. De och amerikanska turister som kommer hit på kryssningsbåtarna. Dels är de sistnämnda alltid så glada över att få gå i land, dels är de alltid lite pratsugna. Jag gillar pratsugna kunder/besökare. De muntrar upp min dag. Om det nu är trevligt kunder/besökare - gnäller de eller på annat sätt beteer sig opassande är det inte alls en lika munter upplevelse.
What else: huvudvärk och lite lätt illmående efter att ha legat av vridit och vänt mig halva natten. Jag vill ha god nattsömn i födelsedagspresent! (Det är 1 ½ månad dit men jag börjar tidigt!)
Det är ju i alla fall inte soligt ute....
Borde kanske sluta. För jag kommer ju inte kunna ta några fler pass i sommar om jag ska försöka jobba så mycket som möjligt på BOXX. Crap.
Och eftersom jag känner mig lite små grinig och irriterad är jag också lite frustrerad över att bli inkallad på lediga dagar för att flytta. Mest för att jag ska behöva gå upp tidigt på morgonen och antagligen inte kommer komma i säng förän sent. Ingen, crap.
För att råda bot på detta tänker jag åka till gymmet. Ber en stilla bön för att inget ska börja göra ont ikväll och kör hårt. För när livet känns lite motigt - vad är då bättre än lite endorfiner?
igen?
Old habits are hard to kill, new are hard to make.
Första året på gymnasiet var det samma rutin varje gång vi åkte till skolan M och jag. Vi gick från mig ner till Kärleksbacken och tog bussen till skolan. Sen på eftermiddagen gick vi av vid Curmansväg och gick först förbi M och sen fortsatte jag ner till mig. Samma, alltid.
Och varje gång jag ska till eller från jobbet är det samma sak. Alltid, samma.
Vana.
Lyssnar på Manic Street Preachers - Little Empire. Så sjukt vacker.
Och gör en kostnadskalkyl, skulle jag klara mig på min lön? Och svaret är ja: om jag är lite snål. Fast jag har inga möbler.
Typ inget. Alls. Ingen tv, ingen soffa, ingen damsugare. Och jag kan faktiskt leva utan tv och soffa - men inte utan damsugare, hink och mopp.
Jag har: en säng, en stor byrå, en klädhängare, ett dator skrivbord, en laptop, en stationär dator, ett skoskåp, ett symaskinsbord och massa tavlor (de flesta ganska fula).
Saknar: allt annat.
Åker och kollar på lägenheten imorgon. Sen tar vi allt från det.
Gnälla och bitcha
2. Jävligt lägligt SL, om det är strömavbrott så gäller inte resegarantin. Men hur är det om det är strömavbrott för att det brinner i ERT ställverk?
3. Jag är så in i helvete trött på Väsby-bor. Ja, merparten av alla i Väsby har 590 som lokat riktnummer. Men inte ALLA. Och om man inte kommer från den förbannade kommunen så är det förbaskat svårt att veta att är ni säger 72840 så menar ni 59072840. Idioter. (Och nej, telefonnumret går inte till en idiotisk kund. Men pröva gärna att ringa)
4. Jag växlar inte 500 lappar - inte ens om jag har växel för det. Bara för att få vara lite bitchig.
5. Jag säljer inte cigg. Du får gå de extra 10 metrarna in till ICA.
Det finns säkerligen mer. Det FINNS mer.
Om det inte vore för SL och kunder skulle min dag vara så mycket bättre. Jag är inte ens på humör för att berätta om hur trevlig dagen var igår. Inte det minsta.
Butiks flirtande
Jag har ju skojat om att min strategi för att behålla kunder vid flytten av butiken är att firta skamlöst, med allt och alla. Vilket kan resultera i bakslag.
Jag vill redogör för min tanke med det hela: I butiken så är det en slags trygghet i att stå bakom disken. Jag är Boxx-Maj, inte Maj-Maj. Vilket innebär att det hela är något av ett skådespel. För nej, i verkligheten utanför butiken är jag inte lika...social och trevlig mot vad än som kommer i min väg. Så all firt bör förstås som ett lite extra trevligt bemötande från min sida gentemot kunder som jag vet kommer in regelbundet.
Så när går det lite för långt? Flirta kan man ju göra lite oskyldigt. Men jag har kommit fram till att det inte var något oskyldigt med hur kund T beteede sig idag.
Nr 1: spenderar du 30 minuter i en videobutik - utan att välja ens titta åt filmerna - är det ungefär 29 minuter för länge.
Nr 2: frågar du biträdet om detta biträde är lesbiskt och följer upp med ett skämtsamt "jag kan ju ha fantiserat om det" - har du blivit ganska personlig.
Nr 3: inkräktar du på den personliga sfären (det meter stora utrymmet som svenskar alltid håller tillvarandra) - då står du lite för nära för att det bara ska handla om ett trevligt samtal mellan två personer som mest talar om väder och vind.
Nr 4: att nypas lekfullt uppfattas fortfarande som firt även om ingen av oss går på dagis.
Nr 5: att suggestivt framhäva sitt bältesspänne och säga "jag har något som inte du har" - då försöker du få mig att titta på ditt skrev.
Nu kan det ju tänkas att jag fått allt om bakfoten. Och i termer av trevligheter är firtandet med kund T trevligare än att försöka gömma mig för kund E i Vallentuna som "vill bjuda på en bira". Slempropp. 
looks nothing like me - men jag skulle inte ha något emot det
I övrigt: jag har haft en konversation med min mage idag - den påstår att den numera inte vill ha läsk eller godis utan riktig mat på regelbundna tider. Jag tyckte först att den var lite grinig och menade på att den skulle skärpa sig. Men sen mullrade den till ORDENTLIGT. Så imorgon ska jag utrusta mig med morötter, en hel grillad kyckling och ris. Och kanske houngsyougurt.
Och jag inser nu att det kanske inte stavas FLIRTA utan FLÖRTA. Fuck it. Jag FLIRTAR.
Mår ILLA!!!!
Alla som mår illa av ordet mens sluta läsa nu.
Menstruationen är fucked upp sen jag satt in spiralen. Börjar smått, för att sedan öka och sen bara tvärstopp. Tvärtmot vad som är "normalt". Och ju mer jag blöder - desto mer illamående och trött blir jag. Bara illamåendet är piss. Allt är i olag.
(Jag ogillar föresten Gudrun Skyman - verkligen ogillar)
Men i övrigt är det inga problem med spiralen - den ger mig inga problem i övrigt - det är ju bara lite jobbigt att efter 12 år av att lära känna sin menstruation behöva lära känna en ny menstruation. Jobbigt.
Nu blir det snart slut på detta: då ska jag sätta mig på en buss och hoppas på att komma hem hel och hållen. Där ska jag ta lite ipren, duscha varmt, sen kallt och sen gå och lägga mig.
Matte, det är jag eller epilatorn!
- Välj!
Det var ungefär vad Conny sa igår när jag tog fram epilatorn för att lida lite pin. Han sitter på bordet och varje gång han kommer åt så slår han inte på maskinen och ser allmänt uppretad ut. Min lilla (eehh....okej, gigantiska) kille som ALDRIG surar. Han hatar verkligen epilatorn. Efterår undersöker han både ben och maskin för att vara säker på att faran är över för denhär gången. Men det slår verkligen aldrig fel - varje gång man kör igång den är han där och ska....ja, vad han egentligen vill åstadkomma är jag lite oklar på.
Och nu har även den lilla kissen upptäckt hur spännande det är med tvättmaskinen. Så nu är det två håriga små rumpor som sitter som klistrade bredvid tvätttmaskinen när man sätter igång den. Som bio för katter. Galningar. Torktumlaren är dessvärre inte lika rolig eftersom den innebär att allt bli lite statiskt inne i tvättstugan. Statisk luft = katter som är rundare än vanligt.
Näe, bara 2 timmar och 20 minuter kvar på jobbet. Sen blir det mysmiddag och lite film ikväll. Imorgon är det klättring med en viss P. Happy Happy!!!
Men det gör mig irriterad...
Har nu genomlidit en timme av Bröllopsfotografen. Och jag är jävligt glad över att inte ha spenderat pengar på det. För hade känt mig lurad. Ingredienser till just denna film:
1. En liten håla i värmland där alla är raggare och jobbar på bruk.
2. Alla talar en så utbred värmländska att jag önskar mig textning.
3. Huvudvärmlänningen är lite dumsnäll, man vet att han kommer hamna i skiten - men eftersom han har ett hjärta av guld kommer han säkert att klara sig.
4. Stora stygga Stockholm har ett vackert yttre men där bor djävulen iklädd en överklassfamilj utan skurpler.
5. Han gör en "deal" med djävulen men inser snart att han sålt för mycket av sin själ. 
Seriöst. Ska man göra en film så kan man ju i alla fal undvik att göra SAMMA film 10 000 gånger. Jag är så jävla less. Igår såg jag City Island. Bra dussinkomedi med grymt snygg skådelspelare. Det är så att man vill grensla honom och slicka vispgrädde från hans bröstvårtor. Jepp. Imorse (okej, klockan var över 12 men eftersom jag inte hade kommit ur morgonrocken så var det morgon för MIG) såg jag både (500) days of summer och Swordfish. Den förstnämnda hade ett grymt bra soundtrack. Den andra var underhållande men jag lackade lite på slutet. Varför är det alltid så? Kanske är slutet det som är svårast att göra. Det är i alla fall svårast att gilla.
Kontentan är alltså: Bröllopsfotografen om man tänder på bred värmländska - vilket jag p g a en viss Herr Öhrfeldt. City Island om man gillar brottslingar i med fiiina lockar. (500) days of summer för musiken och Swordfish för att den är cool.
Men det finns andra saker som gör mig irriterad: som att inte få någon förvarning innan det är dags för "lingonveckan" (och varför i helvete man inte bara kan skriva att man ska ha mens fattar jag inte, det är som att låtsas att man inte bajsar liksom). Typ en liten lapp veckan innan - den 23:e augusti, klockan 13.48. 
Eller varför inte det användandet av R.I.P - Rest in Peace. Vad fan hände med att skriva "Vila i frid" ?!?! Jag vet att ni är många som gör det, och dethär är inte en reflektion av er. Men jag får fan en allergisk reaktion på R.I.P För det första: det är en jävla förkortning. Om ni önskar någon en fridfull evig vila kan man i alla fall kosta på sig att skriva ut hela meningen. För det andra: det är på engelska. Jag använder själv ofta och frikostigt engelska när jag skriver eller kommenterar något. Inte inte om det handlar om VIKTIGA saker. Jag gör t ex inte seriöst menade kärleksförklaringar på engelska, och jag önskar inte någon R.I.P. Bruk av engelska i det svenska språket är (igen: för mig) bara ett sätt att överdriva eller göra en lustig poäng. Jag svär t ex ofta på engelska. För det tredje: jag förstår inte behovet av att skriva något på engelska när vi har ett adekvat svenskt uttryck. När jag dör (och under förutsättning att ni kommer ihåg mitt inlägg) önska mig en fridsam vila. R.I.P:a mig inte tack.
Disclamer: detta är igen inte någon reflektion på någon av mina vänner. Men jag är inte på ett själv-censur-iskt humör. Jag har ju tydligen PSM vilket ingen förvarnat mig om, jävla skit kropp.
Så här sitter jag; det är tydligen curling på tv men jag dissar de olympiska spelen. Jag har lite små ont. Jag är MEGA-grinig. Har fortfarande linserna i. Behöver duscha och har INGEN att klaga till. Det är för övrigt bara idioter som kollar på svensk film. De har inte gjorts något bra sen Dårfinkar och Dönickar. Jävla skit alltihop.
Det är bra föräldraskap.
Jag såg så fram emot att ha en mysig kväll med finaste sällskapet, faktum är att jag har sett fram emot det i säkert en månad - från det att jag viste att jag skulle vara ledig och att V skulle komma till Stockholm. Haft det lite som en livlina. Går något snett, blir något inte som det ska - ja, då fanns ju lördagen. Den skulle bli fantastisk.
Så hände snöovädret - och även om jag skulle få tag i en taxi så har jag inga pengar att lägga ut på det.
Det värdelösa med att bli frustrerad på vädret är att man kan inte skrika på det, slå på det, göra slut med det - man kan ju åka från det men se då stycket ovan där det står att jag inte har råd. Men när man går där och är ledsen och sur, vill träffa V mer än någon just då....så kommer allt annat man har gått och varit små irriterad på.
Jag blir så jävla less.
Frågar faderskapet om han vill gå ut och äta istället - men han vill hellre stanna hemma. Fine, jag respekterar det. Men respektera och acceptera att jag är på dåligt humör och att det liksom var det enda jag kunde tänka mig för att försöka släppa skithumöret.
Så jag gråter. Jag gör det när jag är arg och ledsen och inte känner att jag direkt kan ringa upp någon och snacka. Den enda jag vill ha nu är T. Och hon gifte sig idag. Vilket gör mig glad. Men inte nu. Så jag gråter och säger till faderskapet: Jag är så jävla less på allt.
"Det kan jag inte göra något åt" - går och sätter sig framför tv:n.
Kvar står jag och inser att jag trots allt är förvånad. IGEN. Det känns ju som att man kanske borde lärt sig att jag blir som en spetälsk för honom såfort jag är ledsen. Vilket är den stora anledningen till att jag börjar gråta ännu mer.
Så..förslag på vad som hade varit en bättre reaktion i just den situationen:
VAD SOM HELST!!!
Om han en dag får för sig att han faktiskt ska försöka sig på lite medmänskliga känslor och trösta/muntra upp någon som är ledsen...då kommer jag få en hjärtattack och dö. Så jag hoppas han kan HLR.
Bra föräldraskap är att inte vara direkt engagerad.
Och samtidigt som jag skriver detta inser jag: jag är 25 år gammal. Vuxen. Ska inte behöva tröstas. My bad. Won't happen again.
Inte ens liiite okej (igen)
Ibland hatar jag när jag har rätt. Idag är det hela 14 grader i butiken. Det är inte ens liiite okej. Inte någonstanns. Jag känner mig som en istapp. Är kall om: händerna, fötterna, rumpan. Anledningen till att jag inte fryser om magen, armar och framsida lår längre är att jag står och trycker mig mot värmelementet - som är min bästis numera. Det är elementet Harald och jag. Och sätter man upp ena foten på det kan man växelvis värma ena foten - sen den andra. Nice!!!!
