Kissar på mig....

finns det något roligare än att hitta ett gammalt ragg (sen typ 7 år tillbaks) på facebook. Av en stor jävla slump.
Inser detta: han ser numera medelålders ut (nästan inte helt men hän är 8 år äldre och ser jävligt trist ut), han har bytt efternamn, tydligen kan man inte ha ett svensson-namn och syssla med juridik, nu undrar jag om han har lagt sig av med sin värmländska dialekt också? För det hade varit toppen på isberget och droppen som fick min "kis-på-mig-av-skratt-bägare" att rinna över. (Borde man alltid se till att vara nykissad när man rör sig runt om de ädlare delarna av Stockholm ifall man skulla råka snubbla över hans Champagne-alkoholiserade uppenbarelse?

Näee...faktum är att såhär i efterhand kan jag faktiskt tycka att det inte alls var hans fel till att vi slutade ses, 8 år är mycket när den ena är 18 och den andra 26. Och antagligen var han ganska instrumentel i att visa mig att jag inte alls bara förtjänar (eller kan attrahera) idiotiska, elaka, fula, korta killar. Så tack Herr Ö som du nu kallar dig. Jag kommer antagligen på visit på din facebook sida fler gånger, om så bara för att jag känner mig lite kissnödig, men inte fullt så att det motiverar ett besök till porslinstronen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0