Trots allt en lyckad dag
Vet inte varför jag var ett litet hormonmonster direkt efter öppning idag (eeh...jo, det berodde på barnen som kan in i butiken och skrek och frustrationen över att inse att jag inte är världens trevligaste person alla gånger - av ingen bra anledning än att jag är en otrevlig person ibland). Men den blev bättre.
Han nästan lyckast komma över det faktum att jag inte lyckades ta mig ut och gå en runda innan jobbet i dag. Nästan. På måndag köper jag ett gymkort. Här ska det bli vältränat.
Trevliga J på jobbet gjorde slutet på arbetsdagen lite roligare. Och att träffa Marwa är alltid lika roligt.
Hon är en så stor del av min uppväxt, bra och dåligt. Jag tror aldrig att jag kommer knyta an till en människa på samma intentiva sätt som med M - det var ju både bra och dåligt. Underbart och fruktansvärt frustrerande på samma gång. Ibland känndes det som om det bara var hon och jag mot allt. Alla. Co-dependent.
Imorgon ska inhandlas diverse saker för Halloween. Det kommer bli en stressig dag vill jag lova. Men förhoppningsvis rolig! Synd att jag jobbar på KMK hela helgen - annars hade jag ju kunnat behålla håret hela helgen. Men neeeej. Noooo. Jag var tvungen att vara schysst och ta Fridas pass. Big stupid Maj.
Suck. (Tittar över axeln och slås av en tanke)
Jag var lite avis på T och hennes familjelycka. Men har inte jag också en familj? Ok ok. Den kanske är lite väl utspridd och tillhälften består den av icke-människor (jag talar såklart om mina pojkar som ligger och sover i mitt sovrum i skrivande stund). Men det är ju en familj? Stolt över dem. Och över människorna som vi väl också måste säga ingår i min vackra familj. Förstår inte varför jag va så paniskt rädd för att förlora H när jag faktiskt inte blev ensam. Nu säger jag inte att det inte gjorde ont att förlora H, men jag dog ju inte, världen gick inte under. Det blev bara dumt.
Ah. NU ska jag sova - Knowing var till hälften en bra film, min fuck vilket orealistiskt slut. Och är det inte ett lyckligt slut för N. Cage - så är det inte ett lyckligt slut för M. Nilsson
Han nästan lyckast komma över det faktum att jag inte lyckades ta mig ut och gå en runda innan jobbet i dag. Nästan. På måndag köper jag ett gymkort. Här ska det bli vältränat.
Trevliga J på jobbet gjorde slutet på arbetsdagen lite roligare. Och att träffa Marwa är alltid lika roligt.
Hon är en så stor del av min uppväxt, bra och dåligt. Jag tror aldrig att jag kommer knyta an till en människa på samma intentiva sätt som med M - det var ju både bra och dåligt. Underbart och fruktansvärt frustrerande på samma gång. Ibland känndes det som om det bara var hon och jag mot allt. Alla. Co-dependent.
Imorgon ska inhandlas diverse saker för Halloween. Det kommer bli en stressig dag vill jag lova. Men förhoppningsvis rolig! Synd att jag jobbar på KMK hela helgen - annars hade jag ju kunnat behålla håret hela helgen. Men neeeej. Noooo. Jag var tvungen att vara schysst och ta Fridas pass. Big stupid Maj.
Suck. (Tittar över axeln och slås av en tanke)
Jag var lite avis på T och hennes familjelycka. Men har inte jag också en familj? Ok ok. Den kanske är lite väl utspridd och tillhälften består den av icke-människor (jag talar såklart om mina pojkar som ligger och sover i mitt sovrum i skrivande stund). Men det är ju en familj? Stolt över dem. Och över människorna som vi väl också måste säga ingår i min vackra familj. Förstår inte varför jag va så paniskt rädd för att förlora H när jag faktiskt inte blev ensam. Nu säger jag inte att det inte gjorde ont att förlora H, men jag dog ju inte, världen gick inte under. Det blev bara dumt.
Ah. NU ska jag sova - Knowing var till hälften en bra film, min fuck vilket orealistiskt slut. Och är det inte ett lyckligt slut för N. Cage - så är det inte ett lyckligt slut för M. Nilsson
Kommentarer
Postat av: Veronica
Mina aerobicspass börjar på tisdag.. du kan ju prova på.. ;) Puss!!
Trackback
