Att komma ner på jorden igen...
underbar dag med P och brorsonen. Barn kan vara ganska kul - eller så är T ett mycket speciellt barn. Jag lutar åt det sistnämnda. med E införskaffades också en ny bh - en wonderbra som förhoppningsvis funkar under mitt linne. annars blir det utan extra stöd jag går på festligheter imorgon. hoppas inte.
just som man stiger innanför dörren ringer telefonen. det är helt sjukt ibland, eller....kanske inte helt sjukt men ett stort sammanträffande att två dagar efter jag frågat pappa om han hört något av Broddheimer - ringer hans dotter. I måndags, prostatacancer, Löwenströmska. Fuck. Så ja, detta kommer bli ytterligare ett blogginlägg då jag tar upp döden. Cancer. Hela order är bara död för mig. Död. Vi sa det att det var ju inte oväntat - döden alltså. Redan för ett år sen såg han tärd ut. Tärd. Vilket fint ord för avmagrad och sjuklig. Inte längre ett handslag som kunde krossa ben.
Yeap. Jag tänker på mamma, på Broddheimer, på moster - som är sjuk hon också, men inte i cancer? Det blir lite panik i huvudet. Hur länge är det sen jag träffade P och K? Det måste ju vara mer än ett år sen. Borde jag övertala pappa att vi ska bjuda ut dem? Att hankan åka och hämta dem...ta dem hit. Vi kan äta middag och prata. Mamma var liksom limmet som höll så många människor samman med oss. Utan henne flyter de iväg, och varken jag eller pappa är bra på limma. Vi står hellre kvar på standkanten och tittat på när människor bara försvinner.
Lobotomi önskas i födelsedagspresent. Jag vill bli bättre på att ringa.
just som man stiger innanför dörren ringer telefonen. det är helt sjukt ibland, eller....kanske inte helt sjukt men ett stort sammanträffande att två dagar efter jag frågat pappa om han hört något av Broddheimer - ringer hans dotter. I måndags, prostatacancer, Löwenströmska. Fuck. Så ja, detta kommer bli ytterligare ett blogginlägg då jag tar upp döden. Cancer. Hela order är bara död för mig. Död. Vi sa det att det var ju inte oväntat - döden alltså. Redan för ett år sen såg han tärd ut. Tärd. Vilket fint ord för avmagrad och sjuklig. Inte längre ett handslag som kunde krossa ben.
Yeap. Jag tänker på mamma, på Broddheimer, på moster - som är sjuk hon också, men inte i cancer? Det blir lite panik i huvudet. Hur länge är det sen jag träffade P och K? Det måste ju vara mer än ett år sen. Borde jag övertala pappa att vi ska bjuda ut dem? Att hankan åka och hämta dem...ta dem hit. Vi kan äta middag och prata. Mamma var liksom limmet som höll så många människor samman med oss. Utan henne flyter de iväg, och varken jag eller pappa är bra på limma. Vi står hellre kvar på standkanten och tittat på när människor bara försvinner.
Lobotomi önskas i födelsedagspresent. Jag vill bli bättre på att ringa.
Kommentarer
Trackback
