Nya, friska tag!
Jag har för det första kommit fram till att Facebook nog är djävulens skapelse trots allt. Nog för att det är beroendeframkallande, sneak-stjäl ens privata bilder och är en allmän mediaplåga när kvällstidningar (läs: skvallerpress) har huvudnyheter tagna från någons statusuppdatering. Its to fricking much.
Men droppen som får min bägare att rinna över är detta: jag kan inte logga in utan att få upp en annons med headern "Do you want a boyfriend?" Sen vill de att man ska gå med i en dejting service. Och allt för att jag bytte civilstånd till singel i min informationsruta. Jag är medveten om att det är ett enkelt problem att lösa - men jag är irriterad över att de så tydligt propagerar tvåsamhet åt mitt håll. Det ligger liksom inte på min prioritetslista för tillfället. Således skapas en av de få gånger då jag inte kan hålla mig utan startar en konversation som mer liknar en monolog med min dator. Jag skriker på den. Den brummar till svar. Ibland surrar den lite irriterat också.
Så facebook mobbar mig.
Jag har därtill kommit iväg både idag och igår till gymmet. Yeay! Jag känner hur träningsvärken börjar komma smygande i armarna och hoppas att jag kommer ha de i rumpan imorgon också - träningsvärk. Något annat är jag inte intresserad av att ha i rumpan.
Men när jag låg där och pressade på gymmet (eller rättare sagt så satt jag upp och tränade axlar) så spatserar en kvinna förbi (jag tror att den tekniska benämningen på detta släkte är MILF). Tajt träningstopp, i turkos spandexmaterial. Och två hellysen. Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan känna sig bekväm med att spatsera omkring bland massa svettiga människor och annonsera att det är några grader för kallt inne i gymmet. Det finns små klisterlappar man kan köpa och "tejpa ner" bröstvårtorna om man ofta har det problemet. Faktiskt.
Men detta är ju något som inte stör mig mer än att jag tycker att man ska ha någon slags självrespekt - eller åtminstone titta ner någon gång ibland. Det som VERKLIGEN stör mig är den gignantiska gorillan som tydligen inte äger en dusch eller tvättmaskin. Jag känner att för att ge den totala bilden av vad jag konfronterades med idag så ska jag nog måla en tydligare bild.
Mannen är i 45-55 årsåldern - det är svårt att veta i och med att han antagligen varit kroppsbyggare eftersom han är byggd som en gorilla. 190-200 cm lång, 120-130 kg lite små tjock om magen men byggd som en ladgårdsväg i övrigt - han är så bred över ryggen att han nästan måste gå sidleds genom dörrar. GIGANTISK!!! Lite halvlång, fettigt hår, handelbar-mustach (sånna som sydstatare på motorcyklar alltid har) och en elak uppsyn. Jag kommer här lägga till något som inte alla gillar: jag tror han kan vara finlandssvensk. Han har en grå t-shirt (säkerligen sydd med tyg från en gammal fallskräm, den är liksom honom GIGANTISK) Ett par randiga (lodrätta ränder) mjukisbyxor à la 80-tal och gympaskor - oknutna.
Och han luktar som ett omklädningsrum fullt av hockeyspelare i full mundering. Det är sanslöst vidrigt! Jag skulle kunna tänka mig att jaga honom med en glade-doftspray om det inte vore för att han är dubbelt så stor som jag. DUBBELT!!! Och för den som inte spelat hockey eller haft (o)turen att bo ihop med en hockeyspelare så luktar det oftaste ungefär 3 år ingrodd svett och diverse andra kroppsavsöndringar. Det är näst efter katt-spya det värsta som finns. Jag föredrar lukten av kloak framför hockeyspelare/finlandssvensk gym-terminator.
Men jag kom i alla fall iväg till gymmet idag. Jag har dessutom tvättat. Jag är duktig. 
Titta vem som hade långt hår i somras!
