Fuck...
jag tror vi kan konstatera att jag är en människa med synnerligen dåligt omdöme som inte klarar sprit.
som sagt: fuck
Don't make eyes with the crazy/drunk/high people!
Till exempel så höll en trevlig man bussen så den inte åkte ifrån mig när jag kom springandes från Östra Station.
(Ja, jag åkte från Vallentuna in till Östra station med Roslagsbanan för att sedan ta buss 4 mot Gullmars, av vid St. Eriksplan för att välja att antingen ta tuben in till T-centralen eller gå till Karlberg och ta P-tåget till Rotebro och sedan cykla från Rotebro station hem. Det tar 2 timmar att komma hem.Jag kan inte fortsätta ta pass i Vallentuna på fredags eller lördagskväller. No can do.)
På samma buss (nr 4) såg jag dessutom en jätte söt kanin. Den satt i sin lilla korg och tittade upp på alla som gick på bussen och såg helt chill ut. Man måste älska SL när till och med små dvärgvädurskaniner åker med dem om nätterna - akompanjerade av sina hussar och mattar såklart, det är svårt att visa upp SL-kortet när man bara har sina tassar att jobba med.
På tunnelbanan såg jag sedan en crazy/drunk/high person - lite svårt att reda ut vad han var mest: men han luktade illa. Det är alltid min största rädsla att jag ska bliv tungen att gå en ultimat-fighting match på tåget med en av dom där och ingen ska hjälpa till (nooo.....man ska akta sig för att hjälpa sina medmänniskor). Men egentligen så är den enda gången sånna människor talar till en är om man tar ögonkontakt med dem. MEN DET ÄR JU SÅ SVÅRT ATT LÅTA BLI!!! Som vid en bilolycka...man måste stirra.
Vilket påminner mig om i torsdags när jag åkte in till stan och kille (säkerligen hemlös...men hey; I don't juge - eller?) kom gående - barfota. Det är fucking sista veckan i oktober, jag fryser bröstvårtorna av mig om jag inte stänger jackan och han kommer gående på asfalten, barfora. Brrrr. Crazypeople (eller bara jävligt utsatta).
Något annat man ser gott om när man tar tåget som går från centralen kl 00.20 är fjortisar. Det finns flera typer.
1. Killen som tror att det är coolt (kallt) att åka runt i bara t-shirt - det är fortfarande slutet-av-oktober-kallt. Idiot.
2. Getto-brudarna som har för mycket smink, för korta klänningar (typ tröjor) där man faktiskt kan se vilken färg de har på trosorna genom strumpbyxorna eftersom klänningen/tröjan sitter uppe midjan på dem. Och som står och mumsar på en hamburgare. Och alltid tjafsar med konduktören på tåget.
3. Villaområdes-fjortisen, också hon med för mycket smink på sig, tupperat hår i blektblond eller färgat brunt, uppsatt i en slarvig tofs. Med sin knock-off Gås-jacka, strumpbyxor med mönster och klumpiga högklackat som de knappt kan ta tre steg i utan att ramla åt sidan i. Vet inte om klänningen eftersom den är så kort att den inte syns under jackan.
De kommer aldrig ensamma. Villaområdes-fjortisen drar genom stan två-och-två. De andra i större flockar.
Jag hade dessutom ett intressant samtal med T angående Herr Ö. Hon är precis som Veronica Mars. Så cool. Jag ska låta henne snooka reda på dirt på alla som jag dejtat/dejtar/kommer dejta. Ehh...alla jag känner. Så fuck off I know a private dick!
Eurforin över kvällen har lagt sig. Jag känner mig inte längre som en del i kosmos utan som en väldigt trött enhet utan kontakt med helheten. Denna del ska gå och lägga sig. Hon ska jobba imorgon. Åka till graven imorgon. Gå på fest imorgon. Eh, vadå imorgon. Det ska ju ske i-fucking-jävla-dag!
Kissar på mig....
Inser detta: han ser numera medelålders ut (nästan inte helt men hän är 8 år äldre och ser jävligt trist ut), han har bytt efternamn, tydligen kan man inte ha ett svensson-namn och syssla med juridik, nu undrar jag om han har lagt sig av med sin värmländska dialekt också? För det hade varit toppen på isberget och droppen som fick min "kis-på-mig-av-skratt-bägare" att rinna över. (Borde man alltid se till att vara nykissad när man rör sig runt om de ädlare delarna av Stockholm ifall man skulla råka snubbla över hans Champagne-alkoholiserade uppenbarelse?
Näee...faktum är att såhär i efterhand kan jag faktiskt tycka att det inte alls var hans fel till att vi slutade ses, 8 år är mycket när den ena är 18 och den andra 26. Och antagligen var han ganska instrumentel i att visa mig att jag inte alls bara förtjänar (eller kan attrahera) idiotiska, elaka, fula, korta killar. Så tack Herr Ö som du nu kallar dig. Jag kommer antagligen på visit på din facebook sida fler gånger, om så bara för att jag känner mig lite kissnödig, men inte fullt så att det motiverar ett besök till porslinstronen!
Trots allt en lyckad dag
Han nästan lyckast komma över det faktum att jag inte lyckades ta mig ut och gå en runda innan jobbet i dag. Nästan. På måndag köper jag ett gymkort. Här ska det bli vältränat.
Trevliga J på jobbet gjorde slutet på arbetsdagen lite roligare. Och att träffa Marwa är alltid lika roligt.
Hon är en så stor del av min uppväxt, bra och dåligt. Jag tror aldrig att jag kommer knyta an till en människa på samma intentiva sätt som med M - det var ju både bra och dåligt. Underbart och fruktansvärt frustrerande på samma gång. Ibland känndes det som om det bara var hon och jag mot allt. Alla. Co-dependent.
Imorgon ska inhandlas diverse saker för Halloween. Det kommer bli en stressig dag vill jag lova. Men förhoppningsvis rolig! Synd att jag jobbar på KMK hela helgen - annars hade jag ju kunnat behålla håret hela helgen. Men neeeej. Noooo. Jag var tvungen att vara schysst och ta Fridas pass. Big stupid Maj.
Suck. (Tittar över axeln och slås av en tanke)
Jag var lite avis på T och hennes familjelycka. Men har inte jag också en familj? Ok ok. Den kanske är lite väl utspridd och tillhälften består den av icke-människor (jag talar såklart om mina pojkar som ligger och sover i mitt sovrum i skrivande stund). Men det är ju en familj? Stolt över dem. Och över människorna som vi väl också måste säga ingår i min vackra familj. Förstår inte varför jag va så paniskt rädd för att förlora H när jag faktiskt inte blev ensam. Nu säger jag inte att det inte gjorde ont att förlora H, men jag dog ju inte, världen gick inte under. Det blev bara dumt.
Ah. NU ska jag sova - Knowing var till hälften en bra film, min fuck vilket orealistiskt slut. Och är det inte ett lyckligt slut för N. Cage - så är det inte ett lyckligt slut för M. Nilsson
Imponerande
Still very James Bond of him.
Och nu är det jobb igen som gäller: väntar in klockslaget 15.45 då jag ska värma min mat och äta - förhoppningsvis innan rushen som jag förväntar mig av skollediga ungdomar och trötta föräldrar som ska hem och vårda sina barn som är hemma i (svin)influensan. Kollar Planets funnies Animal and People....:)
Some work, a little money
Det negativa: tiden gå så jävla långsamt och jag kommer bli galen på musik slingan från Ghana som går igång med jämna mellanrum. Galen!
När är klockan 11.40 eller 12.40 - beroende på om man går efter den faktiska tiden som fröken Ur hävdar, eller den biologiska tiden som min mage säger. Lunch! Ska sneaka lite fruktsallad och keso. Mums!
En kort, kort stund....
var jag jävligt avis på T. Hon har sin fästman, sin lilla kille, sin fiiiiina, stooooora lägenhet, en superduper kelig katt, är smart och har en rund rumpa. Visst, jag har också en rund rumpa och katt - fast de är inte superduper keliga, bara duper keliga. Ja, det vore nice med de tre "K". Kille, katt, kids. En kort, kort stund.
När jag gick över bron påväg hem från prisextra där jag införskaffat frukt till en fruktsallad och några chokladbiskvier så insåg jag att allt detdär bara var en hägring. Jag VILL ha det, men absolut inte nu. Nu är mina krav få: regelbundet sex, 7 timmars sömn, nytt gymkort....nämde jag regelbundet sex? Förhållande? No fucking way. Ibland känns det som att jag har gått tilbaks i utvecklingen lite. Gör det jag borde gjort förut. Tar en paus i pluggandet, är singel, är ansvarslös....(inom rimlighetens gränser såklart - oftast).
I övrigt var det faktiskt inte så illa att sitta 3,5 timma på pendeltåget idag - jag kom ju jätte långt i min bok. Som jag förövrigt faktiskt är lite kär i. Och jag är så sjukt sugen på lite Baudrillard: http://en.wikipedia.org/wiki/Simulacra_and_Simulation.
Är kär i hans tankar. Hur kan man vara det?
I you wanna be happy for the rest of your life...
I övrigt sitter jag nu på jobbet i min ensamhet....eller för det mesta i min ensamhet. Det trillar med ungefär 20 minuters mellanrum in en eller två kunder. Vilket är bra, annars skulle jag ju somna och det kanske inte skulle vara populärt? Det nya godisstället växer dessutom på en. Det är inte alls lika ful nu som när jag först monterade upp det. Säger det något?
Imorgon ska det bli en promenad/jogging tur innan jag ska iväg- har ur ett godisperspektiv varit en duktig flicka. Fast jag har druckit 3 colacola. Och ätit en massa riskakor....soppan var inte god. Näe. Nu ska jag surfa runt efter ett par snygga skor och kanske en väska.
Conny, the great disturbance!
The weekend has just begun!
Sen är jag tillräckligt realistisk för att inse att när de väl slår in så vill jag inte ha dem längre. Always looking to the sky.
Om någon på pendeltåget tappar en mössa eller vante (eller ting av liknande karaktär) och man ser det, då måste man säga till direkt. Annars blir det bara konstigt om man gör det 15 minuter in i tåg resan....OM inte personen bytt ställning och det kan tolkas som att man just upptäckt att vanten/mössan åkt i backen. Men så är sällan fallet och definitivt inte idag. Så min inre dialog var:
- Okej. Där ligger den. Säg något!
- Nej, palla säga. Folk får hålla rätt på sina egna saker!
- Det är elakt att inte säga något. Fort nu. Annars verkar det konstigt. Som att du suttit och funderat på om du ska säga något eller inte! Fort!
- Nej
- Aha. Bitch!
15 minuter senare:
- Säg det!
(Maj knackar kvinnan på knät eftersom hon har sin ipod inkopplad till hörselgångarna och pekar på mössan)
- Bra gjort! Du förtjänar och Nobels Fredspris!
I övrigt: Plopp mjölkchoklad med saltlaktis är super god. Och eftersom man mår illa efter att ha ätit bara en så finns ingen risk att äta för mycket.
Okej. Jag ger mig....
...den ANINGEN neurotiska sidan hos mig ska få som den vill imorgon. Jag köpen en ny almenacka....fan i hela jävla helvete va svårt det blir när man får lite små ångst över att se va man skrivit, de fel som blivit och sedan också hata att använda blyertspennor för att skriva.
Det är svårt att förklara på ett sätt som inte verkar helt tokigt: om det ser fel ut, kladdigt ut, inte stämmer, har fel mellanrum. Är min tanke att skaffa en ny almenacka. Samma sak med inköpslistor. Och de är lättare att förklara:
När jag gör en handlar lista så utgår jag först från vilken butik jag ska handla i och gör listan enligt följande mall:
Frukt
Grönsaker och Rotfrukter
Kryddor och tillbehör
Spanmålsprodukter
Mejeriprodukter
Kött och chark
Fisk
Hygienartiklar
Onyttigheter
Problemen börjar först om jag är klar med listan och sedan behöver lägg till något. Säg att jag glömt mjöl och inte har tillräckligt med avstånd mellan de två närliggande mat-kategorierna för att kunna lägg till det, då måsta jag skriva om den för jag tål inte att det inte står i rätt kolumn. Samma sal om kolumnen skulle råka bli sne. Eller om det finns ett stavfel. Dessutom börjar jag skriva varje lista som en vanlig lista: utgår från vänster, översta hörnet och arbetar mig neråt, tills jag kommer till hygienartiklar, godis eller sådant som ska inhandlas under samma shopingtur men inte i samma butik. Då utgår jag från höger, mitten på sidan och arbetar neråt.
När jag ska ut och resa blir det dessutom ett kortrefererande då vissa saker som faller under kategorierna: underkläder, kläder, hygienartiklar, böcker o dyl. sammanfaller i samma kategori: handbagage. Då ska de hållas separata men ändå samman kopplade genom refererande till denna gemensamma kategori.
En almenacka är inte annorlunda: i början av året (eller egenligen då jag började använda detta 3e exemplar av almenacka) skrev jag 12.55-22-15 Boxx Vtuna - då jag skulle jobba dessa tider. Idag insåg jag att jag har blandat denna stil: 12-22 Väsby Boxx med 12-22 Boxx Väsby. Katastrofalt! det var droppen som fick bägaren att rinna över. Jag har redan behövt stryka en massa uppsatta saker i den då jag hoppat av kursen. DET GÅR INTE! Det måste vara ordning och reda.
Mitt övriga liv är kaos, mitt rum är kaos, jag bryr mig inte så mycket om att saker ligger lite fel: men listor, almenackan...de kan inte vara fel. Får tokdamp. Och nu fick jag ont i huvudet.
Another day, another dollar.
Och nu har jag inte längre några hål i tänderna, vilket jag har firat med lite godis. ´Fucking hell va dåligt det går för mig att sluta äta godis. Har i alla fall lugnat mig med läsken. Till nästa vecka ska allt godis också vara borta. Ont i huvudet har jag också. Stackars lilla mig.
Kort dag på jobbet idag. Skönt. Sen hem, lite middag och en promenad. Lååång promenad. Ska bli så otroligt skönt att komma ut med mig själv och mina tankar. Imorgon mer jobb, och ledig på fredag. Nice!
this is the shit, and I make shit happen
slits mellan det jag vet är bäst för mig på långsikt och det som antagligen kommer få mig att må bra för stunden. ungefär som när man funderar på om man ska köpa godis eller frukt. godis eller frukt.
vi har så mycket plommon i vår trådgård att det är löjligt. funderar på att be grannarna plocka lite. känns så slösaktigt att inte ta vara på dem. men sen så är jag ju en slösaktig person, så varför skulle inte mitt träd vara likadant?
jag fasar för den dagen någon spelar på spelautomaten på jobbet och vinner.
det luktar skit från den restaurangen som brann ner intill jobbet.
idag inleder jag dagen med xXx - Vin Diesel
yeah. muskelberg!
tiden går baklänges...och ingen pratar med mig.
ingen, nada, none, rien!
jag har tråkigt. och det är jobbigt att behöva låsa upp dörren och förklara för allt som försöker köpa godis varför vi låser dörren klockan 21. rånare göre sig icke besvär....
(åh, nu kom Renae, Max och deras gäster in - people!!!)
sen gick de. men det är de små sakerna som räknas.
fast jag glömde bort vad jag egentligen hade tänkt skriva i inlägget. va nog inget viktigt. är sällan det.
saknar något. vad är det? vill åka tillbaks till Kalifornien. borde ta körkortet först. ska man kanske hårdsatsa på det?
Öhhh....
Är det då så underligt att jag ibland roar mig med A? Han är ju en förströelse - man kan låtsas att allt är okej då. Att det finns någon där, att jag inte känner mig ensam. Han fyller inte hålet, men han kanterna mindra skarpa och jag skär mig inte lika lätt. För att tala med H är lika ljuvt som det är bittert. Jag blir bitter - för att alla frågor som börjar med OM allt flyger in i huvudet. OM...
Jag gillar A, men inte så mycket att jag riskerar att såra honom. För det är inför människor som jag inte tror att jag klarar mig utan som jag låtsas. Som jag ljuger. Också inför mig själv. Jag skulle vilja förklara - att nu finns det inga hemligheter längre. Nu har du sett allt det är att se av den sidan Maj. Den som ljuger och är rädd. Det finns andra sidor som du inte sett - men de är inte lika fula. Och nu när du sett allt av det fulaste kanske det är för sent. Jag kanske blivit för ful. Och det kanske är bra. Jag kanske kommer såra dig igen.
Så vi kan väl hålla oss borta? Jag står inte ut med att jämt bli besviken på mig själv. Och jag tror inte att du klarar det heller. Håll dig borta, du betyder för mycket.
Såååå trött
Imorgon är det en heldag, det är psykologen på morgonen, sen snabbt tillbaks till väsby och 10 timmars tisdagshalva. Yey. Då kan jag inte vara såhär hängig. Får bli två monster - sen borde det vara lugna puckar. Off.
Är dessutom ledig på onsdag och torsdag (eller typ: ska till skolan på torsdag - men det borde vara soft). Sen är det jobba fredag till tisdag. Sen ledig. Ledig. Ledig. Ledig.
Det är ju typ som att vara ledig när man jobbar på KMK, bara 6 timmars jobb och man behöver inte vara lika aktiv som i videobutiken. Det är mer lättjobbat. Hmmm....desstutom bättre tider. Man missar inte så mycket socialt om man jobbar 10-16. Värre om man jobbar 11-22, har man ju i princip missat en halv fest.
Ah. Man ska nog inte klaga när man träffar så många som inte har jobb. Vilket påminner mig: när jag ligger på plus igen ska jag undersöka möjligheten att gå med i a-kassan. Denhär turen kan ju inte hålla i sig.
1,5 timme kvar. What to do?
namnförslag?
....
jag köpte igår toffée på matmarknaden vid sergelstorg. innebär två problem: jag hetsäter vanligtvis hälften av allt godis jag köper och slänger resten. (yeah...some parts of an eating-dissorder you just can't shake) det andra problemet kommer när jag inser att jag inte med gott samvete kan slänga godiset eftersom det var DYRT! nu när jag ändå erkänner saker kan jag ju passa på att nämna att jag dessutom köpte sockrad ingefära idag innan bion. och nu kan jag inte slänga det eftersom pappa är i köket. lätt panik. glömde slänga det innan jag kom hem. fuck fuck.
inglourious bastards va en bra film.
rätt inlägg, i rätt blogg. förvirrad a la maximum!
sen blir det födelsedagsmiddag hos en bekant på lördagen och bio på söndagen. och arbete på måndagen. och på tisdagen. wow jag framstår ju nästan som en flitig person.
det betyget dras dock ner när man kontemplerar det faktum att det var först igår som jag fick ändan ur vagnen och beställde skolböcker - två veckor in i terminen och efter 4 lektioner (varav jag varit på 1). duktigt flicka! har dessutom beställt den sista i guldkompassen-trilolgin och de första 7 böckerna i Evanovich "Plum" serie. Fantastiskt rolig bok serie. Jag önskar att de ville göra film på dem....kanske. Om det görs bra.
Är inte hundra på om jag är hungrig eller godissugen. jag borde vara hungrig....hmmm...lasagne ikväll också tror jag. måste komma ihåg att tala med pappa om att jag kan göra egen lasagne och frysa in, godare än Precys. kanske på onsdag? hemma då. har böckerna kommit ska jag plugga. annars bara slappa.
va fjuttit ens liv ter sig när man skriver om det. jobba hit, plugga dit, roa sig där. nu ska jag leta reda på en film där det finns många långhåriga vikingar. jag är sugen på en sån. viking alltså. inte filmen egentligen.
och angående rubriken: yes, jag är förvirrad. fundrar på att skriva mitt namn i pannan så någon kan berätta vad jag heter när jag glömt det.
Not going cold tukey
Spelar Whitney Houston i butiken. Flashbacks. På Mallorca med pappa. För länge sedan. Mamma i Mexico och pappa och jag på ensam semester. Jag var väl typ 15-16. De flesta resor har ett soundtrack för mig. I NewYork var det James Blunt. Minnen, känslor...både bra och dåliga.
Psykologen slängde ur sig en teori om att det kanske är något fel på ledningarna för pappa, typ Aspberger-light som innebär att han har svårt att reagera lämpligt alla gånger. Eller inte kan visa att han bryr sig. Jag trodde han bara "var" sån. Men vad spelar det för roll egentligen? Det är ju inte direkt möjligt att förändra honom....så jag får helt enkelt vända mig till någon annan för bekräftelse. But who?
Känner mig nere, lite sådär allmänt. Pms, ny klippt i en "lesbisk" frisyr, icke önskad, misslyckad - you name it. Bara en temporär nedgång. Så snart jag kickat sockret. Börjar motionera igen och faktisk träffar människor kommer det kännas bättre. No euforia here.
Funderar på att föreslå för pappa att vi ska åka någonstanns för jul. Han och jag, kanske till hans födelsedag - om han inte vill fira och slå på stort. Borde nog fråga honom. Kanske en trevlig trip till London? Eller? När jag kommer hem ska jag mysa med mina katter. De är det finaste jag har, så fina.