MajLinnea

min kollega J är tillsammans med sin C. C är därtill "vän" med en karl som har ett speciellt efternamn: vid närmare undersökning visade det sig att denna person med efternamnet är kusin till min kusins man.

min kollega J har en systerdotter: när jag surfade in på hennes sida visade det sig att hon har en "vänskaps relation" till en kvinna som tydligen är vän (på facebook och på "riktigt") med A.

tillsynes verkar allt kretsa kring min kollega J. jag tar det som en positiv sak.

i övrigt: tack A för torsdagskvällen, drömde om dig i natt. Göra samma sak snart igen? (under förutsättning att du läser detta innan jag helt och hållet ger upp och smsar dig som ovanstående ämne)

i övrigt 2: ska träffa CCJ (förkortningar rocks!) imorgon. funderar på fikabröd.

i övrigt 3: jag hårdsminkad i kort kjol. tack underbara E för att du fick mig att köpa lite fina kläder. i'm a changed person. (här känner jag att jag borde inskjuta precis hur mycket du och det faktum att du är en så fin vän betyder för mig...fast jag tror att du vet. om du inte gör det så fatta det nu)

i övrigt 4: jag börjar äntligen kunna känna mig kissnödig igen. tack o lov. det började bli jobbigt att gå och kissa i förberedande syfte

Irriterad över H, jag fattar att jag inte direkt är hans favoritperson i hela världen. Men ska han vara kort i tonen och faktiskt direkt otrevlig kan han faktiskt dra. Jag jobbar i samma område som han bor i, har vi båda otur kommer vi antagligen bo i samma område om ett tag också (fan vad jag hoppas att jag hittar ett boende jag har råd med som lite ligger i Carlslund). Att låtsas som om vi inte känner varandra är bara dumt. Vi har ju fortfarande gemensamma vänner (även om jag inte hört av mig på ett tag, just därför att jag inte vill inkräkta på det som är "hans") Men varför ska jag göra det? Jag hade ju en egen relation till dessa personer - och jag bryr mig ju fortfarande om dessa personer - och är intresserad av att nyheter som involverar deras hundar, barn, utekvällar osv.

Bara det, genom att vara den som "felade" i vår relation så vet jag inte vad de anser om mig, jag håller ju inte direkt huvudet hög numera. Därtill har jag ingen aning om vad H sagt om oss, och om mig speciellt. Tänk om de inte alls tycker att jag är en vidare trevlig person. Ursh. Jag blir nervös.

Men mest av allt ledsen. För jag fattar att vi inte kommer kunna vara vänner igen. Men att bete sig som om vi inte känner varandra när vi antagligen kommer springa på varandra igen och igen. Det är inte heller hållbart. Fuck. Jag fattar att det är jag som fuckat till det. Jag fattar. Men en del av mig vill säga: "H, det var du som inte ville göra slut utan försöka igen. Och visst, jag handlade fel även när vi gjort slut. Men väx upp. Det var inte som om jag försökte såra dig, det är inte som om jag bara genom att finnas till vill dig illa. Du har sårat mig också - och jag tycker inte att jag gett dig något skit för det. Sluta vara barnslig."

Men det kommer jag inte göra, jag kommer hämta min cykel imorgon. Antagligen ta allt om han känner för att lägga skit på mig. Sen dra ner den till jobbet (som låst bakhjul och punktering på båda däcken) lämna in den på lagning och inte knysta mer om saken. Äh, what the fuck. Efter detta borde jag väl radera hans telefonnumer och mail adress också? Jag är ju persona non grata. Då får man väl acceptera det och gå vidare?

Jag har en idé till julklapp till H: jag kan bistå med ett porträtt så kan ni göra en piltavla. Bullseye och allt!  (Ja, ja, ja...jag kanske brer på lite väl mycket. Men ibland vill jag också känna mig som ett offer). Vore hemma vid min egen dator skulle jag lägga upp en bild på hur detta skulle kunna se ut. Men datorerna på jobbet har inte den kapaciteten.

Suck.

Har därtill börjat med min julklappshandel. Eller i alla fall surfa runt efter den. Pappas 65 års present är bestämd. Det ska bli ost- och vinprovning för två. Tror att han skulle uppskatta det eftersom jag gillar ost. Har bestämt mig för en liten present till E och P också. Hittade något jag tror de skulle uppskatta.

Sen blir det kombinerat jul och födelsepresent till "mina" små troll och tillika kusinbarn i Ljunsbro. Åh, saknar J och ungarna - men kanske mest av allt Alva! Fiiin hund :)) Ska nog se om jag kan hitta något till både barn och hund. Får rådfråga J om vad hon tror skulle passa. I alla fall den stora tösen är ju stor nog för att kunna önska sig saker. Vill dessutom gå förbi Panduro någon gång i veckan för att plocka upp lite julpyssel. Kommer ju vara ledig hela näta helg och kommer behöva ha något att pilla på.

Jag är sugen på att julpynta också. Borde faktiskt ta och stormstäda huset också. Next week.

håller på att bli sjuk. det suger. jag vill bara ligga hemma med en stor kopp varm choklad och titta på tv. men näee....det kommer inte hända. är jag inte döende kommer alvedon ätas i mängder och jag kommer vara på jobbet. as usual. för vem har tid att vara sjuk?

ursh, tvi och blä. hoppas det går över snart. typ tills imorgon?

i övriga nyheter: jag råkade lämna duschslangen liggandes på golvet igår när jag fixade med mitt fotbad. upptäckte idag när jag duschade att katterna (näe, bara conny antagligen) har bitit sönder slangen. så nu sprutar det vatten från såväl duschhuvudet som slangen. Claes Ohlsson här kommer Maj och hennes pengar! Eller kan man kanske byta in en något defekt katt istället?

mina grannar, och lukt-minnen!

Det finns människor som helt uppenbarligen inte borde få finnas till, våldtäktmän, pedofiler, mördare (allt beroende på vart man drar gränsen för vad som är hemskt) - jag drar den vid bingolottoförsäljare. Har aldrig träffat en bingolottosäljare (i vuxen skepnad - ibland tvingas ju barn sälja de förskräckliga sakerna) som jag gillat. Vet inte vad det sitter i men hela bingolottogrejen är för mig ett stort HAT. Ja, jag HATAR bingolotto. Det går inte att beskriva hur mycket. Det är roten till mycket av min frustation....fy fan vad jag hatar, hatar, hatar bingolotto.

Det är förknippat med så mycket ondo.

När jag jobbade åt fuckface som assistent, var det en stående grej att varje söndag spela bingolotto, eftersom han inte kunde hålla en penna så var det assistenterna som fick "dutta". Och så var man tvungen att kommentera allt, så småprata, att vara trevlig när man egentligen bara kände för att skjuta sig själv i hjärnan. Blow my brains out so to speak.

Värre var det på tisdagarna när han ÅKTE iväg på pensionärsbingo och man fick sitta i en skolmatsal (bara där är ju grym ångest) och "dutta", fy i hela jävla helvete vad jag hatade att jobba tisdagskvällar. Av hela min själ. Men o lov fanns det ju dessutom andra människor för fuckface att tala med där. Jag var inte ensam utsatt. Ursh....bara minnet av hans urinluktande uppenbarelse och den eviga snusen som han även sov med (ibland under läppen, ibland på kinden) ger min kväljningar. Vet inte vad som var värst, bingo eller fuckface, jag tror att det kan vara en kombination. Kallt var det, ont i ryggen fick jag...grinig blev fuckfacefan.

Inte ens i videobutiken är man skonad från bingolotto, i Vallentuna springar orangutang-mannen (som R kallar honom - passande!) omkring och frågar om man ska köpa lotter. Get out! Men ÄNNU värre är det på söndagarna i Väsby butiken. Då står Tony (? - heter gubbjävlen så) och säljer bingolotter. Jag fattar att han är sällskapssjuk och tycker att det är trevligt att prata lite med de som står i butiken och Helena är säkerligen hur snäll som helst när hon har stått, bara därför att Helena är en fantastisk människa. Men jag hatar personen. Okej. Jag vet att jag slänger omkring ordet HATAR lite väl ofta men när man känner för att faktiskt ta en klubb och SLÅ IHJÄL personen, alternativt att göra det mot sig själv så tycker jag att HATAR blir det bäst beskrivande ordet.

Han småpratar som sina olika jobb (tydligen delar han ut DN om nätterna i området där jag bor och således kan jag inte läsa DN utan att undra om det är han som hållit iden och då är den tidningen förstörd för mig), han pratar om hur mycker folk det är, om vilken dvd jag har på. Och hela tiden vill jag bara att han ska gå. Han är obehaglig och han säljer bingolotter. Go away. Men det funkar inte. Och Matsmältningsbesvär får jag när det jävla gubb-faaan:et tittar runt hörnet in i personalutymmet där jag försöker att få i min lite middag och ropar: Är det gott?

Klart som jävla fucking faan att det är gott. Jaa, jag äter pasta och köttfärssås.

Han skramlar med mynten i sin ficka och jag vill bara döda honom. Det går mitt blodtryck att skjuta i höjden. Inte nog med att man ska vara bered att ta kunder mitt i maten, man ska också prata med honom tycker man. nej Nej NEJ! Jag avskryr att bli STIRRAD på när jag äter. Hur jävla ohyfsad får man vara? Nu har jag fucking ont i magen, är sur, stressad...känner för att starta ett bråk med någon, önskar av hela mitt hjärta att han skulle starta ett litet bråk; typ bara säga något opassande, så jag fick be honom dra åt helvete. För tydligen kan man ju inte oprovocerat göra något sådant. Eller?

Jag hatar bingo, jag hatar bingoförsäljare. Renae: Om du läser detta -  jag hatar honom som du hatar mimare.