MajLinnea

Ahh...efter ett kvällspass i Vallentuna har man det stora privilegiet att uppleva en sida hos denna (ibland) vackra stad som man sällan ser helt nykter: en fredags kväll kl 23.30 till 00.20 i Stockholm. Det är en annorlunda upplevelse...inte helt negativ, endel är jättepositivt.

Till exempel så höll en trevlig man bussen så den inte åkte ifrån mig när jag kom springandes från Östra Station.

(Ja, jag åkte från Vallentuna in till Östra station med Roslagsbanan för att sedan ta buss 4 mot Gullmars, av vid St. Eriksplan för att välja att antingen ta tuben in till T-centralen eller gå till Karlberg och ta P-tåget till Rotebro och sedan cykla från Rotebro station hem. Det tar 2 timmar att komma hem.Jag kan inte fortsätta ta pass i Vallentuna på fredags eller lördagskväller. No can do.)

På samma buss (nr 4) såg jag dessutom en jätte söt kanin. Den satt i sin lilla korg och tittade upp på alla som gick på bussen och såg helt chill ut. Man måste älska SL när till och med små dvärgvädurskaniner åker med dem om nätterna - akompanjerade av sina hussar och mattar såklart, det är svårt att visa upp SL-kortet när man bara har sina tassar att jobba med.

På tunnelbanan såg jag sedan en crazy/drunk/high person - lite svårt att reda ut vad han var mest: men han luktade illa. Det är alltid min största rädsla att jag ska bliv tungen att gå en ultimat-fighting match på tåget med en av dom där och ingen ska hjälpa till (nooo.....man ska akta sig för att hjälpa sina medmänniskor). Men egentligen så är den enda gången sånna människor talar till en är om man tar ögonkontakt med dem. MEN DET ÄR JU SÅ SVÅRT ATT LÅTA BLI!!! Som vid en bilolycka...man måste stirra.
Vilket påminner mig om i torsdags när jag åkte in till stan och kille (säkerligen hemlös...men hey; I don't juge - eller?) kom gående - barfota. Det är fucking sista veckan i oktober, jag fryser bröstvårtorna av mig om jag inte stänger jackan och han kommer gående på asfalten, barfora. Brrrr. Crazypeople (eller bara jävligt utsatta).

Något annat man ser gott om när man tar tåget som går från centralen kl 00.20 är fjortisar. Det finns flera typer.

1. Killen som tror att det är coolt (kallt) att åka runt i bara t-shirt  - det är fortfarande slutet-av-oktober-kallt. Idiot.
2. Getto-brudarna som har för mycket smink, för korta klänningar (typ tröjor) där man faktiskt kan se vilken färg de har på trosorna genom strumpbyxorna eftersom klänningen/tröjan sitter uppe midjan på dem. Och som står och mumsar på en hamburgare. Och alltid tjafsar med konduktören på tåget.
3. Villaområdes-fjortisen, också hon med för mycket smink på sig, tupperat hår i blektblond eller färgat brunt, uppsatt i en slarvig tofs. Med sin knock-off Gås-jacka, strumpbyxor med mönster och klumpiga högklackat som de knappt kan ta tre steg i utan att ramla åt sidan i. Vet inte om klänningen eftersom den är så kort att den inte syns under jackan.

De kommer aldrig ensamma. Villaområdes-fjortisen drar genom stan två-och-två. De andra i större flockar.

Jag hade dessutom ett intressant samtal med T angående Herr Ö. Hon är precis som Veronica Mars. Så cool. Jag ska låta henne snooka reda på dirt på alla som jag dejtat/dejtar/kommer dejta. Ehh...alla jag känner. Så fuck off I know a private dick!

Eurforin över kvällen har lagt sig. Jag känner mig inte längre som en del i kosmos utan som en väldigt trött enhet utan kontakt med helheten. Denna del ska gå och lägga sig. Hon ska jobba imorgon. Åka till graven imorgon. Gå på fest imorgon. Eh, vadå imorgon. Det ska ju ske i-fucking-jävla-dag!

finns det något roligare än att hitta ett gammalt ragg (sen typ 7 år tillbaks) på facebook. Av en stor jävla slump.
Inser detta: han ser numera medelålders ut (nästan inte helt men hän är 8 år äldre och ser jävligt trist ut), han har bytt efternamn, tydligen kan man inte ha ett svensson-namn och syssla med juridik, nu undrar jag om han har lagt sig av med sin värmländska dialekt också? För det hade varit toppen på isberget och droppen som fick min "kis-på-mig-av-skratt-bägare" att rinna över. (Borde man alltid se till att vara nykissad när man rör sig runt om de ädlare delarna av Stockholm ifall man skulla råka snubbla över hans Champagne-alkoholiserade uppenbarelse?

Näee...faktum är att såhär i efterhand kan jag faktiskt tycka att det inte alls var hans fel till att vi slutade ses, 8 år är mycket när den ena är 18 och den andra 26. Och antagligen var han ganska instrumentel i att visa mig att jag inte alls bara förtjänar (eller kan attrahera) idiotiska, elaka, fula, korta killar. Så tack Herr Ö som du nu kallar dig. Jag kommer antagligen på visit på din facebook sida fler gånger, om så bara för att jag känner mig lite kissnödig, men inte fullt så att det motiverar ett besök till porslinstronen!

Vet inte varför jag var ett litet hormonmonster direkt efter öppning idag (eeh...jo, det berodde på barnen som kan in i butiken och skrek och frustrationen över att inse att jag inte är världens trevligaste person alla gånger - av ingen bra anledning än att jag är en otrevlig person ibland). Men den blev bättre.

Han nästan lyckast komma över det faktum att jag inte lyckades ta mig ut och gå en runda innan jobbet i dag. Nästan. På måndag köper jag ett gymkort. Här ska det bli vältränat.
Trevliga J på jobbet gjorde slutet på arbetsdagen lite roligare. Och att träffa Marwa är alltid lika roligt.

Hon är en så stor del av min uppväxt, bra och dåligt. Jag tror aldrig att jag kommer knyta an till en människa på samma intentiva sätt som med M - det var ju både bra och dåligt. Underbart och fruktansvärt frustrerande på samma gång. Ibland känndes det som om det bara var hon och jag mot allt. Alla. Co-dependent.
Imorgon ska inhandlas diverse saker för Halloween. Det kommer bli en stressig dag vill jag lova. Men förhoppningsvis rolig! Synd att jag jobbar på KMK hela helgen - annars hade jag ju kunnat behålla håret hela helgen. Men neeeej. Noooo. Jag var tvungen att vara schysst och ta Fridas pass. Big stupid Maj.

Suck. (Tittar över axeln och slås av en tanke)
Jag var lite avis på T och hennes familjelycka. Men har inte jag också en familj? Ok ok. Den kanske är lite väl utspridd och tillhälften består den av icke-människor (jag talar såklart om mina pojkar som ligger och sover i mitt sovrum i skrivande stund). Men det är ju en familj? Stolt över dem. Och över människorna som vi väl också måste säga ingår i min vackra familj. Förstår inte varför jag va så paniskt rädd för att förlora H när jag faktiskt inte blev ensam. Nu säger jag inte att det inte gjorde ont att förlora H, men jag dog ju inte, världen gick inte under. Det blev bara dumt.

Ah. NU ska jag sova - Knowing var till hälften en bra film, min fuck vilket orealistiskt slut. Och är det inte ett lyckligt slut för N. Cage - så är det inte ett lyckligt slut för M. Nilsson

....innan staten införde 4 kontrollsiffror i slutet av personnumren hade alla 3. Pappa sista var 007 - James Bond style. Jag tror att han faktiskt är lite James Bond, eller så tänker han och jag fruktansvärt lika. För att inte mina två matvrak ska komma åt matbruken är den gömd i min byrålåda - det är därför alla mina t-shirts luktar torrfoder. Igår hade jag däremot gömt den i en gammal resväska (eftersom jag stuvade om bland mina tröjor)....och där glömde jag den. Så jag tycker att det var smart av far min att deducera att: 1. Maj har köpt ny kattmat och lagt den i skafferiet på nedervåningen. 2. Matbruken i hennes byrå behöver påfyllning. 3. Maj har gömt den i den rosa resväskan.  - Vad jag inte förstår är varför han lämnade biten på den nya påsen mat, som man river av för att öppna, på golvet.

Still very James Bond of him.

Och nu är det jobb igen som gäller: väntar in klockslaget 15.45 då jag ska värma min mat och äta - förhoppningsvis innan rushen som jag förväntar mig av skollediga ungdomar och trötta föräldrar som ska hem och vårda sina barn som är hemma i (svin)influensan. Kollar Planets funnies Animal and People....:)

12 timmar a 90+30 kr styck. Det är helgen förtjänst. Det softa med KMK är att 1. datorerna är kraftfullare än i videobutikerna 2. jag får klä upp mig och vara lite tjusig (för vem pallar egentligen med att sminka sig och göra sig fin för att serva videofilmer till en massa fjortisar och stressade småbarns föräldrar?) 3. jag slutar klockan 16, vilket innebär att kvällen är öppen för diverse aktiviteter.

Det negativa: tiden gå så jävla långsamt och jag kommer bli galen på musik slingan från Ghana som går igång med jämna mellanrum. Galen!

När är klockan 11.40 eller 12.40 - beroende på om man går efter den faktiska tiden som fröken Ur hävdar, eller den biologiska tiden som min mage säger. Lunch! Ska sneaka lite fruktsallad och keso. Mums!

...never make a pretty woman your wife. Och se alltid till att ha något bekvämt på fötterna! Mina tackar mig innerligt just nu för att jag investerat i ett par ordentliga tofflor att ha på jobbet. Luftigt, stöddämpande och stöd för hålfoten. Jag tror verkligen att av alla de 2300 kronorna jag spenderade igår så var mina 199 kronors tofflor den bästa investeringen. Utan tvekan. Imorgon invigs dessutom de nya jeansen, koftan och svarta bhn. Måste ju vara lite fin om man ska åka till Nynäshamn och socialisera med T. Fina T. Vi pratar inte varje dag, faktum är att det kan gå flera månader mellan det att vi träffas. Men vi lyckas alltid med det fina i vänskaper: vara ärliga och säga vad vi tycker. Du är fin :)

I övrigt sitter jag nu på jobbet i min ensamhet....eller för det mesta i min ensamhet. Det trillar med ungefär 20 minuters mellanrum in en eller två kunder. Vilket är bra, annars skulle jag ju somna och det kanske inte skulle vara populärt? Det nya godisstället växer dessutom på en. Det är inte alls lika ful nu som när jag först monterade upp det. Säger det något?

Imorgon ska det bli en promenad/jogging tur innan jag ska iväg- har ur ett godisperspektiv varit en duktig flicka. Fast jag har druckit 3 colacola. Och ätit en massa riskakor....soppan var inte god. Näe. Nu ska jag surfa runt efter ett par snygga skor och kanske en väska.

Pappa har en ny morgon rutin. Han ger katterna mat vid 6.30 - han tycker nog att de ser hungriga ut eftersom jag är ganska säker på att både Conny och Tiny får 2 skopor. Vilket innebär att Conny slukar sin portion, och sedan (efter att han gnällt och mjauat på att få komma ut ut rummet) äter det som Tiny lämnat. Så den ena katten äter 1,5 portion och den andra 2,5 portion. Toppen. Jag kommer att ha två tjockisar om några månader.

Och självklart jobbar jag! Har egentligen inget emot att jobba på helger - då finns det i alla fall lite folk i butiken. Men det hade varit roligare med Vronken, Hasse och Esa. Buhu...inget uteliv för mig. Jag får leva på gamla meriter och se fram emot helgen därpå. Inte för att något kul kommer hända. Men hoppet är ju det sista som överger en. Eller? I mitt fall är det just så. Lever på hoppet om att en dag, då kommer alla drömmar att magiskt slå in.

Sen är jag tillräckligt realistisk för att inse att när de väl slår in så vill jag inte ha dem längre. Always looking to the sky.

Om någon på pendeltåget tappar en mössa eller vante (eller ting av liknande karaktär) och man ser det, då måste man säga till direkt. Annars blir det bara konstigt om man gör det 15 minuter in i tåg resan....OM inte personen bytt ställning och det kan tolkas som att man just upptäckt att vanten/mössan åkt i backen. Men så är sällan fallet och definitivt inte idag. Så min inre dialog var:

- Okej. Där ligger den. Säg något!
- Nej, palla säga. Folk får hålla rätt på sina egna saker!
- Det är elakt att inte säga något. Fort nu. Annars verkar det konstigt. Som att du suttit och funderat på om du ska säga något eller inte! Fort!
- Nej
- Aha. Bitch!

15 minuter senare:

- Säg det!
(Maj knackar kvinnan på knät eftersom hon har sin ipod inkopplad till hörselgångarna och pekar på mössan)
- Bra gjort! Du förtjänar och Nobels Fredspris!

I övrigt: Plopp mjölkchoklad med saltlaktis är super god. Och eftersom man mår illa efter att ha ätit bara en så finns ingen risk att äta för mycket.