Men det gör mig irriterad...
Har nu genomlidit en timme av Bröllopsfotografen. Och jag är jävligt glad över att inte ha spenderat pengar på det. För hade känt mig lurad. Ingredienser till just denna film:
1. En liten håla i värmland där alla är raggare och jobbar på bruk.
2. Alla talar en så utbred värmländska att jag önskar mig textning.
3. Huvudvärmlänningen är lite dumsnäll, man vet att han kommer hamna i skiten - men eftersom han har ett hjärta av guld kommer han säkert att klara sig.
4. Stora stygga Stockholm har ett vackert yttre men där bor djävulen iklädd en överklassfamilj utan skurpler.
5. Han gör en "deal" med djävulen men inser snart att han sålt för mycket av sin själ. 
Seriöst. Ska man göra en film så kan man ju i alla fal undvik att göra SAMMA film 10 000 gånger. Jag är så jävla less. Igår såg jag City Island. Bra dussinkomedi med grymt snygg skådelspelare. Det är så att man vill grensla honom och slicka vispgrädde från hans bröstvårtor. Jepp. Imorse (okej, klockan var över 12 men eftersom jag inte hade kommit ur morgonrocken så var det morgon för MIG) såg jag både (500) days of summer och Swordfish. Den förstnämnda hade ett grymt bra soundtrack. Den andra var underhållande men jag lackade lite på slutet. Varför är det alltid så? Kanske är slutet det som är svårast att göra. Det är i alla fall svårast att gilla.
Kontentan är alltså: Bröllopsfotografen om man tänder på bred värmländska - vilket jag p g a en viss Herr Öhrfeldt. City Island om man gillar brottslingar i med fiiina lockar. (500) days of summer för musiken och Swordfish för att den är cool.
Men det finns andra saker som gör mig irriterad: som att inte få någon förvarning innan det är dags för "lingonveckan" (och varför i helvete man inte bara kan skriva att man ska ha mens fattar jag inte, det är som att låtsas att man inte bajsar liksom). Typ en liten lapp veckan innan - den 23:e augusti, klockan 13.48. 
Eller varför inte det användandet av R.I.P - Rest in Peace. Vad fan hände med att skriva "Vila i frid" ?!?! Jag vet att ni är många som gör det, och dethär är inte en reflektion av er. Men jag får fan en allergisk reaktion på R.I.P För det första: det är en jävla förkortning. Om ni önskar någon en fridfull evig vila kan man i alla fall kosta på sig att skriva ut hela meningen. För det andra: det är på engelska. Jag använder själv ofta och frikostigt engelska när jag skriver eller kommenterar något. Inte inte om det handlar om VIKTIGA saker. Jag gör t ex inte seriöst menade kärleksförklaringar på engelska, och jag önskar inte någon R.I.P. Bruk av engelska i det svenska språket är (igen: för mig) bara ett sätt att överdriva eller göra en lustig poäng. Jag svär t ex ofta på engelska. För det tredje: jag förstår inte behovet av att skriva något på engelska när vi har ett adekvat svenskt uttryck. När jag dör (och under förutsättning att ni kommer ihåg mitt inlägg) önska mig en fridsam vila. R.I.P:a mig inte tack.
Disclamer: detta är igen inte någon reflektion på någon av mina vänner. Men jag är inte på ett själv-censur-iskt humör. Jag har ju tydligen PSM vilket ingen förvarnat mig om, jävla skit kropp.
Så här sitter jag; det är tydligen curling på tv men jag dissar de olympiska spelen. Jag har lite små ont. Jag är MEGA-grinig. Har fortfarande linserna i. Behöver duscha och har INGEN att klaga till. Det är för övrigt bara idioter som kollar på svensk film. De har inte gjorts något bra sen Dårfinkar och Dönickar. Jävla skit alltihop.
