Är jag verkligen den enda?
Så här på vårkanten när min libido verkar vara lite överaktiv (ehh....eller så har den varit det i ungefär ett år nu - vilket som liksom) har jag börjat fundera på hur jag använder min sexualitet.
Sex är liksom jävligt enkelt, känslor är det svåra. Och för vänner har man känslor, för sexuella partners har man....? Vad? Jag drar mig undan personer som jag har en sexuell relation med, litar inte på att de ska finnas där, lite attityden: detta kan vara sista gången vi knullar så I better make the most of it. Jag letar efter bäst-före-markeringen på relationen.
Samtidigt använder jag sex i dessa relationer för att visa att jag uppskattar dem, jag kan inte säga till människa jag ligger med att jag saknar honom eller att jag ser fram emot att ses - det är alltid: jag är kåt, eller jag ser fram emot att vi ska knulla. Aldrig att jag erkänner att jag faktiskt saknar personen - alltid aktiviteten. Som att erkänna att jag saknar personen eller att personen är mer än bara ett ligg skulle innebär att jag har känslor, och varför skulle det vara så fel att faktiskt gilla och bry sig om personen man knullar?
Det bär mig emot att säga det men i samma stund som jag inleder en sexuell relation finns det en mur: hit men inte längre, kropp inte känslor, sex men inte tillit. Och det är fina människor - jag ligger ju inte med jordens avskum. De förtjänar åtminstone tillit?
Jag blir en dålig vän efter en sexuell relation. Så jag ber om ursäkt redan i förväg.
Det är således bättre att vara min vän, då ber jag om tjänster, förväntar mig att vännen ska finnas där även nästa vecka. Och jag kan faktiskt kläcka ur mig: jag saknar dig.
Sex är liksom jävligt enkelt, känslor är det svåra. Och för vänner har man känslor, för sexuella partners har man....? Vad? Jag drar mig undan personer som jag har en sexuell relation med, litar inte på att de ska finnas där, lite attityden: detta kan vara sista gången vi knullar så I better make the most of it. Jag letar efter bäst-före-markeringen på relationen.
Samtidigt använder jag sex i dessa relationer för att visa att jag uppskattar dem, jag kan inte säga till människa jag ligger med att jag saknar honom eller att jag ser fram emot att ses - det är alltid: jag är kåt, eller jag ser fram emot att vi ska knulla. Aldrig att jag erkänner att jag faktiskt saknar personen - alltid aktiviteten. Som att erkänna att jag saknar personen eller att personen är mer än bara ett ligg skulle innebär att jag har känslor, och varför skulle det vara så fel att faktiskt gilla och bry sig om personen man knullar?
Det bär mig emot att säga det men i samma stund som jag inleder en sexuell relation finns det en mur: hit men inte längre, kropp inte känslor, sex men inte tillit. Och det är fina människor - jag ligger ju inte med jordens avskum. De förtjänar åtminstone tillit?
Jag blir en dålig vän efter en sexuell relation. Så jag ber om ursäkt redan i förväg.
Det är således bättre att vara min vän, då ber jag om tjänster, förväntar mig att vännen ska finnas där även nästa vecka. Och jag kan faktiskt kläcka ur mig: jag saknar dig.
Kommentarer
Postat av: Jenny and...
Hum jo men det är svårt med känslor. Och nu har ju iofs inte jag haft en bara-sexuell-relation med nån men jag antar att man själv inte vill va den som får de där satans lite-mer-känslorna först.. Självfallet är det ju bara ett gott tecken om man ändå tycker om personen ifråga. Tråkigt vore det ju om man faktiskt bara ryckte på axlarna om denne gick och dog eller nåt mindre drastiskt.
I alla typer av relationer finns ju en eller annan känsla att beskåda, och det kan ju va svårt vilketsom.
ehm ja massa babbel härifrån, men jag tycker vi ses snart efter att jag kommit hem från Götet, och då får det bli mindre jobbsnack, haah även fast det är roligt det med, att snacka skit. 8) Kraaam
Trackback
